Min musikaliska (kortvariga) karriär inskränkte sig till en kort sejour till två instrument blockflöjt och trummor - det sistnämnda funkade inte så bra pga kordinations egenskaperna jag fötts med så detta lades ned efter ett halvår (till mina föräldrars stora glädje).
Dock härdade jag ut längre med blockflöjten - inte för att jag tyckte det var speciellt häftigt att blåsa i en bakkelit flöjt utan pga det var OBLIGATORISKT att spela ett instrument när man gick i trean. Med tanke på intresset från samtliga killar i blockflöjtsklassen så var det varken skönspel från bakkelitblockflöjterna, intressevisning av inlärning av nya musikstycken (H A G H A G = spanien var väl det enda verk som fastnade) blockflöjtens slag och kastegenskaper uppskattades mer än egenskapen att skapa vackra toner.
Jag kommer ihåg vår kära lärarinna - hon var en mycket bitter och hade tålamod som en uppretad puffadder - det var mao inte en fråga om utan när man åkte ut från lektionen.
Såhär i efterhand så borde ett skyddsombud stängt all form av blockflöjtsundervisning för tredjeklassare, det framkallar en psykisk sjukdom av att höra 15 st. småglin trycka sekel genom en bakkelitflöjt när dom spelar "entons blues" efter ett djupt andetag.
Kära bakkelitblockflöjts fröken - jag förlåter dig för alla oförrätter du utsatte mig för under året jag spelade blockflöjt, jag förstår att din hjärna förstörts under åren av ljudvågor som pajjade din hjärna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh.. måste bara bjuda på mitt traumatiska minne från musikskolan. Jag valde mandolin i trean (det var ju det eller blockflöjt) och fortsatte sedan med gitarr. Inte för att jag ville det (jag ville spela piano) utan för att min kompis valde det och det kändes praktiskt. Efter fyra långa års misslyckat harvande bestämde jag mig efter noggrant övervägande för att sluta med spelandet. Jag ringde upp gitarrläraren och meddelade honom mitt beslut. Hans reaktion: "jaaa du K, det hade jag också gjort om jag var du".
Skicka en kommentar