Satt o slötittade lite på guldbaggegalan igår.
Gala - det är väl att ta i att kalla det för gala.......
98% av filmerna som är upp för pris har haft en samanlagd mängdbesökare som en bingokväll ute i en hembyggdsgård.
Sissela Kyle droppade lite punchlines som the stiff kulturelit pliktskyldigast drog på munnen åt.
Varför är nästan alla så jävla präktiga och kulturelitiska när dom får sitt pris - den kulturella handtrallan dras igång direkt så fort det är ett pris i hand och en mick framför näbben.
Ta ex min favorit att hacka på Roy "love myself" Andersson - direkt så skulle det basuneras ut att den här regeringen minnsan inte satsade på filmkonsten utan på litteratur som ingen läser!!
Hörru Roy - hur många ser dina filmer? Jag bara frågar!
Inse fakta Roy! Den smala nisch inom film som du agerar inom HAR inte någon större publik, givetvis skall du få fortsätta göra dom MEN du kan väl för tusan finansiera dom själv istf sitta som en fågelunge o gapa efter stålar.
Du har väl tjänat en o annan hacka på annat så du kan finasiera dina alster!
Nog om Roy-boy.
Vore det inte lite roligt att se en pristagare som inte håller tal enligt kulturelit manualen sidan 1B - ta emot pris. Utan högt och ljudligt berömma sig själv för sin strålande insats samt trycka ner dom nominerade som inte fick priset med att ex. säga: Ni era loosers, ni skall fethajja att en av anledningarna till att just jag fick priset var att ni sööög i era roller.
Det är bara inse att det ligger en tung elitistisk blötfilt över svensk film som inte en käft vågar ifrågasätta pga rädslan att schavotteras bland papegojorna till kulturelit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar