Det infinner sig inget annat en ett jovialiskt leende på läpparna samt en längtan bort från DDR sverige när man ser på detta fantastiska program.
Bosse söker upp en kvinna som sadlat om karriären och blivit en lokalproducent av salami. Salamin tas fram under mer kärleksfullbehandling än innehållet i en Barry White låt. (låt bli för gudsskull att lägg in någon freudiansk tankebana i ovanstående mening)
Bosse upptäcker en liten liten avfolkad by som har värsta matmarknaden med bara lokalt producerade varor - han tryfferar runt och sätter näsan i den allra förträffligaste pasta som lagats, fingrar på grönsaker så färska att man hör "ploppet" eka kvar när dom rycks ur myllan.
Smakar vin som får gudarnas nektar att framstå som blask.
Bosse träffar folk som myser i sin lilla gård med en liten åkerlapp som producerar gröda.
Himlen på jorden är den italienska landsbygden där en tjock italiensk tant lagar hemmagjord pasta och det serveras under solig bar himmel där ursprungs får betar i en hage ijämte och det serveras lokalt producerat vin. I bakgrunden hörs en operaaria (Cavalleria rusticana), näsan fylls av dofterna från rätterna som står på bordet.
Ovanstående går aldrig att få i sverige med vår mattradition av härsket saltat fläsk och brännvin samt vår mentala matinställning.
Om man skulle ta och flytta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar